Quantcast
Channel: Svanå trädgård
Viewing all 230 articles
Browse latest View live

Än är natten ljus i norr.

$
0
0

Jag kom just in efter att ha fotograferat lite för att visa hur ljus natten ännu är i Norrbotten.

Jag älskar ljuset om natten.






Ännu en tid finns den ljusa natten kvar för att så sakta mörkna mer och mer.
Men det tänker jag på en annan gång, just nu badar jag i ljuset som kommer från midnattssolens land några mil norr om vår trädgård.
Där, norr om Polcirkeln där solen aldrig går ned om sommaren.

Vem kan sova när natten är så här ljus?

Solnedgången, som var den första  av dessa som jag fotograferade, bilderna på växterna fotograferade jag en halvtimme senare...

Ängsnävan 'Splish splash'

$
0
0

 En näva blommar nu i vår trädgård, men jag har inget minne av att jag skulle ha planterat in den här hos oss.
Den har liksom bara dykt upp, kanske den följt med i någon kruka med en annan växt?
Den är så fin att jag vill visa den här.


Kronbladen är vackert melerade, växten påminner i stort om ett midsommarblomster, men de har ju blommat över för flera veckor sedan, så jag kollade upp och såg att det här är en ängsnäva med namnet 'Splish Splash'





Djävulsklubba

$
0
0
Oplopanax horridus

Vissa växter tjusar trots att de kanske redan från början måste ses som en omöjlighet att odla så här pass långt norrut i landet.
Trots att denna växt bara anses som härdig för växtzon 4 så får den nu prova på att klara sig här i vår trädgård, i ett betydligt kallare klimat än vad södra Norrlands kustland kan erbjuda.
Och även där, 60 mil söder om vår trädgård anses den som en ovanlig exotisk växt.

Denna planta har med blotta förskräckelsen överlevt i en trädgård vid Piteå så den är ju van en hel del snö och kyla, men nu är växtplatsen än kallare, Piteå kommer av djävulsklubban hädanefter att betraktas som ett subtropiskt paradis jämfört med det kalla inlandsklimat som råder i vår trädgård.
Inte ens de vassa taggarna hjälper mot kylan, (men områdets älgar lär ju få något vasst att bita i så småningom).

De vackra stora bladen är även de fulla av sylvassa taggar, både på över- och undersidan.


Denna växt tillhör araliasläktet, och har sitt naturliga utbredningsområde i västra Nordamerika, och där är ju klimatet av ett annat slag än i Norrbotten.


Djävulsklubban kan nå en höjd på två meter, men kanske inte den blir så stor här i norr. För om den alls bara vill övervintra här hos oss så är jag nöjd.

Är det någon som vet hur växten har fått sitt svenska namn?
Jag själv har ingen aning.


Jag har läst att denna Oplopanax trivs bäst i skugga/halvskugga, så här har nu djävulsklubban hamnat i halvskuggan av några träd och buskar, i skydd från vind och sol, men den har ändå södersol under förmiddagarna.

Den har fått en upphöjd plantering där den kan söka värme från en svart sten som kanske kan lagra värme när kylan rullar in om kvällen.




Växten är något av det mest spektakulära som vi nu har i vår trädgård, de tropiska bladen med de sylvassa taggarna har inte sin motsvarighet i något annat som finns här.


Jag tvekade om jag skulle plantera ut djävulsklubban i trädgården, jag kanske borde låtit den växa kvar i sin kruka för att kunna bära in och övervintra den i vår potatiskällare.
Men att bära omkring på en sådan taggig sak är nog inte kul, och dessutom så har den ju faktiskt övervintrat i Piteå,bara åtta mil härifrån.

Men kanske jag till hösten ändå av oro för hur den ska klara vargavintern, hackar upp djävulsklubban ur frusen jord och planterar den i kruka, för att så ändå bära ned den till potatiskällaren?
Sådant kan man ju inte veta redan nu när högsommarvärmen bjudit på näst intill tropiskt klimat i flera veckor.
Vem vill tänka på vintern nu?



Gräslök

$
0
0
Allium schoenoprasum
Vår gamla gräslök försvann då det förra trädgårdslandet förtvinade och försvann under ogräs och vanvård för några år sedan.
Nu har vi en ny liten planta i det nya trädgårdslandet som med tiden kanske blir lika stor som det vår gamla planta var.
Att ogräset kunde kväva vår gamla stora planta, ja det var kanske inget jag hade räknat med, men så var det, den stora plantan försvann av konkurrensen av gräset.

Lite nostalgisk blir jag ändå när jag ser bilden av vår gamla planta, men nu hoppas jag som sagt på vår nya och än så länge lilla planta.


Vår gamla planta...

Gul skugglilja

$
0
0
 Tricyrtis latifolia

En överraskning väntade i trädgården när vi kom hem efter en vecka i huvudstaden.
Den gula skuggliljan stod i blom.
Få andra växter i vår trädgård kan visa upp liknande blommor.


Vår gula skugglilja köpte jag för några veckor sedan av Heléne som flyttade från sin trädgård.
Jag hoppas att den vill trivas lika bra här hos oss som den gjort hos henne.
När den överlevt så pass bra vid Piteå så kanske den klarar sig även hos oss, trots att växten har sitt ursprung från Japan och Kina.
Där är det ju bra mycket mildare vintrar än här.


Den gula skuggliljan skall trivas med att växa i fuktig men väldränerad jord i halvskugga och den ska sprida sig med utlöpare, ja det får man hoppas på, för den här plantan får gärna bli långlivad i vår trädgård och bli stor och pampig.


Liljan 'Ove'

$
0
0
Lilium 'Ove'

En ny lilja blommar i vår trädgård.
Den heter 'Ove' och blommar fint just nu. Liljan kommer från Heléne som ju är en riktig expert på att odla fram det mesta i växtväg från frö.


Jag tyckte hon pratade något om att liljan har norskt ursprung, hon fick den därifrån med post.
Hon skickade mig denna länk  men visste inget mer om den annat än att den är vacker och ger bullbiller. Jag håller med henne, den mörkröda färgen gör liljan till en riktig favorit.


Längs med stjälken finns flera små bullbuller som ju lossnar när de är redo att plantera.
Jag kanske provar att plantera några i kruka så kanske vi får fler liljor av denna sort, men det tar nog några år innan en liten bullbill vuxit sig så stor att den blir en liljelök som blommar.


Busktoffelblomma

$
0
0
Calceolaria hirsuta

Här kommer några bilder på en riktigt fin sommarblomma. Det är en busktoffelblomma som jag fått av Kjell-Benjamin som bor utanför Piteå. Jag hade aldrig ens hört talas om den förut, så den är ny för mig.



Jag frågade om växten och han svarade:
 "Den är inte perenn, men fröar av sig. Om Du tar frön av den och driver upp så blommar dom tidigare än det självsådda."


Calceolaria-släktet består av mer än 300 arter, och de har alla sitt ursprung från Mexiko och Sydamerika.

Så nu snart får man försöka plocka frön från plantan så att man kan så nya plantor nästa år, för den här sommarblomman lyser upp sin plats bland de andra krukorna på uteplatsen, den får gärna lysa upp i trädgården även nästa år också.


Tack än en gång för den fina busktoffelblomman Kjell-Benjamin!

Spam och skräppost.

$
0
0

Att få kommentarer från folk är något av det trevligaste med att blogga, även om jag själv inte är så duktig på att läsa och kommentera andras bloggar, så uppskattar jag varje kommentar som lämnas här. Det ska ni alla veta.

Men så finns det mängder med spam och skräppost som ideligen försöker att ta plats bland alla trevliga kommentarer, jag har ju lämnat öppet för att även anonyma ska kunna kommentera, och då väller "anonyma" spam in här.
Helt opersonliga kommentarer, med hänvisning till en viss hemsida.

Skräpkommentarerna kommer tätt, men sorteras bort av Blogger.
Vem ids hålla på så här?
Vem skickar dessa? Tjänar någon pengar på detta?
Jag orkar inte ens läsa alla sådana kommentarer som sorteras bort som skräppost.
Bara så ni vet.

Jag väljer att ha öppet för anonyma kommentarer på min blogg för att alla som vill enkelt ska kunna kommentera här utan att bevisa att just den inte är en robot, eller skaffa konto på Google.


Även till den mejladress som är knuten till bloggen får jag ibland mer eller mindre märkliga mejl, med förslag om samarbeten eller affärer.
Oftast är det någon som plötsligt fått mycket pengar över som behöver hjälp att placera dem.

Snälla ni som skickar dessa, sluta med det, jag är inte intresserad av detta, och inte heller särskilt lättlurad att svara på era mejl.




Jag är ledsen Jiang Hong, Miss Florence Taiba och Mrs.Shukria Bajalan, men jag kommer aldrig att svara på era mejl, och inte på de som kommit från andra märkliga avsändare dessförinnan heller.
För jag tror inte att ni finns på riktigt, utan sådana mejl är bara ett försök att lura folk på pengar.
På något sätt.


Men ni alla andra trevliga läsare av denna blogg, fortsätt gärna att kommentera och mejla mig, jag uppskattar det så otroligt mycket.


Morot

$
0
0
Daucus carota sativus

 Nu blommar moroten.

I vårt trädgårdsland finns just nu några vita blommor, som bara är där för dekoration. Det är några gamla morötter som blommar fint mitt bland raderna av årets sådda morötter.
Det är ju så att moroten blommar andra året för att sedan dö då den gått i frö, så för att få lite spänning bland sådden av morötter så stoppade jag ned några morötter vi köpt i butik lite här och där.

Morötterna var ju liksom redo för ett andra liv då de börjat att växa i påsen.

 Nu blommar några av de morötterna fint, det är ju inte alla av dessa stora morötter som kommit att stå kvar där i trädgårdslandet hela sommaren, då barnen och deras kompisar gallrat och ätit, så har de ju troligast blivit lyckliga över att också ha funnit en och annan stor morot redan i mitten av sommaren.
Men jag tror inte längre att dessa gamla morötter är lika goda att äta som de som grott fram ur frö i år.
Årets morötter är nog bäst att äta.

Att lämna kvar dem i trädgårdslandet över vintern för att hoppas på blomning nästa år skulle mest troligtvis misslyckas, då moroten inte tål att frysa fast i tjälen som blir här på vintern.



Det här med att odla morötter är ju något som vi inte är speciellt duktiga på, men det är kul för barnen att kunna ta sig en morot då och då.

På avstånd påminner de vita blommorna om hundkex  men blommorna är lite fylligare.




Vi skulle nog inte vinna några pris för de största morötterna, men de är goda även om de är ganska små.


Kanske vi nästa år kan peta ned några gamla morötter i perennarabatten istället?
Då får ju alla stå kvar och sedan blomma, för nu tror jag som sagt att de flesta av de stora gamla morötterna åts upp av barnen redan för flera veckor sedan.

Onega plommon

$
0
0
Prunus domestica 'Onega'

Bild från boken Våra fruktsorter  av Leif Blomqvist.

Jag har ju under många år drömt om att ha en trädgård med fruktträd, och började plantera in olika äppelträd mellan de stora björkar som vi har.
Speciellt sedan jag köpt och läst de olika böcker  Leif Blomqvist skrivit.
Bilden med de gula plommonen av sorten Onega fick mig att börja söka efter ett nog härdigt plommonträd, jag gillar de böcker Leif Blomqvist skrivit, de är fyllda med fina bilder som lockar till växtjakt och oftast slutar med nya inköp, och nu har jag planterat ett nytt sådant plommonträd i vår trädgård.

För jag har faktiskt försökt med detta plommonträd redan för några år sedan, men det blev älgmat den första vintern, och har sedan dess inte varit mycket att räkna med. 
Jag köpte ett nytt plommomträd på Noliamässan i Piteå. Där Fanns Leif Blomqvist med sin plantskola med växter speciellt anpassade för oss som bor på platser med kärvt klimat.

Vårt nya Onega plommon har jag planterat nära vårt hus, för att det ska få vara ifred för de glupska älgarna.
De brukar sällan våga sig så nära huset.

Älgsäkert läge?

Men att få ett plommonträd att trivas i Norrbotten är kanske lättare sagt än gjort, nu har jag planterat det nya plommonträdet bra mycket mer väldränerat än det gamla, för vinterfukt är inget som plommonträd gillar, kanske det är därför som vårt gamla Onega fryser ned helt om vintern?

Årets tillväxt på det gamla plommonträdet 'Onega'.

Jag läser ibland om de som har problem med sina plommonträd för det blir så väldiga mängder av plommon att de inte vet vad de ska göra med alla plommon som skräpar i trädgården.
Våra plommonproblem är ju av ett annat slag, här vill inte plommonträden övervintra.
Vårt äldsta plommonträd av sorten 'Czar' ser ni här under, det är bara härdigt för svenska växtzon 4, så det kanske inte är så förvånande att det frusit ned helt.

Ynkligt!
...och av det betydligt härdigare blåplommonet 'Sinikka'återstår idag bara döda grenar, trots att det anges härdigt för växtzon 6, men här är ju lite kallare än så. Det dog den första vintern.
Ändå planterades det trädet på en väldränerad upphöjd plats, där det är tillsatt extra kalk i jorden, något som prunus-släktet (som plommon tillhör) ska trivas med.

Det blev mycket prat om växtzoner här, men vad gäller övervintring av plommon så verkar det ha stor betydelse att välja ett plommon av en nog vinterhärdig sort.

Plommonträdet 'Sinikka' duger numera bara till påskris.

Mitt sista hopp för att få plommon i vår trädgård står nu till plommonträdet 'Onega'.

Onega gulplommon härstammar från en plats i Ryssland där det om vintern ofta blir -40º C.
Kanske kan ett sådant plommonträd klara vintern även i vår del av landet?

Nu är det planterat, och nu är det bara att hoppas på att det klarar klimat och älgar.

Vad är det här?

$
0
0


Jag fick denna bild tillsammans med frågan vad det är för sorts lökväxt.
Det är min kusins fru Mona som undrar, hon hade sett växten i Kalix, men ingen var riktigt säker på vad det är.

Hon fotograferade knoppen den 27 juli, ägaren hade aldrig sett den blomma mer än så här.

Ja, jag är ju inte heller riktigt säker, först tänkte jag att det var likt en tulpan, men det kanske är en allium?
Bladen ser ju ut att ha börjat gulna i topparna.

Vad tror ni?
Kanske någon av er kan hjälpa Mona


Elefantgräs

$
0
0
Miscanthus sinensis 'Giganteus'
Här om dagen så köpte jag en planta elefantgräs på rea.
Elefantgräs har jag ju länge drömt om, men aldrig tidigare planterat in i trädgården då jag tvivlat på att det kan klara att övervintra här i landets norra delar, men vid 'Lands öppen trädgård' i juli månad så såg jag en rugge med elefantgräs i en trädgård i Piteå.

Även om Piteå kan kännas subtropiskt ibland, (jämfört med vårt inlandsklimat) så är det ju inte mer än ungefär 80 kilometer dit.
När det överlever där så kanske ett elefantgräs kan klara att övervintra även hos oss?




Elefantgräs såg jag för första gången på bild i Karin Berglunds bok Din trädgård och sedan dess så har jag drömt om ett sådant högt och exotiskt gräs.

Elefantgräs är vildväxande i Indien, just söder om Himalaya, där värmen från södern möter bergens svalare klimat, med mycket nederbörd som resultat.
Där växer sig elefantgräset så högt att även elefanter kan gömma sig bland det, men några sådana förhoppningar törs jag ju inte ha. Det blir nog inte så högt här, om det nu alls vill överleva vintern som kommer.
Vi bor ju långt från Indiens varma klimat, det lär detta elefantgräs bli varse om. 

Kanske jag planterar in elefantgräset vid vårt hängstarr  så får de båda gräsen slåss om utrymmet, dessutom så är det på en plats som syns väl och en plats som är väldränerad där ingen fukt blir kvar om vintern.
Kanske elefantgräset kan övervintra om det slipper stå i en isklump om vintern? 


Elefantgräsets stjälk har en vackert röd nyans.

Skulle nu inte elefantgräset övervintra hos oss så kan jag ju trösta mig med att det var billigt, för handelsträdgården vid min arbetsplats har utförsäljning med 70% på ordinarie pris.
Kanske de stänger för gott nu om ingen ny ägare tar vid.
Det vore sorgligt om stans största handelsträdgård försvinner.


Trädgårdsdeppression och nytt nummer av Trädgård norr.

$
0
0

Idag kommer det nya numret av tidskriften Trädgård norr.
Jag har ju förmånen att skriva krönikan i varje nummer, och denna gång bär den rubriken Trädgårdsdeppression?

Kanske någon nyfiket undrar vad jag menar med det.
Jag har helt enkelt försökt att skriva ned de känslor jag har för trädgården i augusti, när man kan känna sig lite misslyckad med sin odling, när säsongen snart är slut, och när björklöven faller av och samlas på gräsmattan som om hösten är här fastän det ännu är sommar. Hur kan man då fortsätta se allt det vackra, och är det ens möjligt att bli deprimerad av sin trädgård?


Min trädgårdsdeppeission går ju sedan över (som tur är) och man börjar se framåt igen, nya planer och nya tag.

Nr 4, 2014

Detta nummer av trädgård norr bjuder även på en artikel av Leif Blomqvist där han berättar om hur man gör för att lyckas med odling av rosor i norra delarna av landet, och vi får läsa om och se bilder från Åke och Christina Holmqvist trädgård i Hörnefors.
Vi får också läsa och se mer om Arboretum norr utanför Umeå, och läsa om bevingade sorkjägare i våra trakter.

Ett reportage om kungsängsliljan tar död på myten att de inte skulle tåla vårt klimat i Norrland, och experterna ger råd, bland annat om odling av vindruvan 'Zilga'.

Ja, och så till sist så kommer krönikan...


Taggreva

$
0
0
Echinocystis lobata

Av Berit med fina bloggen My rented garden  fick jag  frön av taggreva.
Jag petade ned frön på olika platser i trädgården redan i september förra året, sedan fick de ligga kvar i jorden över vintern för att stratifieras, annars hade inte fröna grott.

Kanske var det ungefär tio frön som började växa. Taggreva är en ettårig klätterväxt och kan nå en höjd av 250 centimeter, men hos oss blev den högsta bara ungefär en meter hög.
Det är bara en planta som fått en frukt, de övriga torkade ihjäl av den torka och värme som var när vi var bortresta i juli, men taggrevan som klättrar på vår hänggran klarade torkan och orkade med att bilda en frukt.


Taggreva kallas även för amerikansk vildgurka, det kanske är mer korrekt för den har ju inga vassa taggar, det som på bilderna ser ut som sylvassa taggar är lena och mjuka.

Jag har tyvärr inga bilder på de små blommorna som fanns på plantorna i midsommartid.


Även bladen är dekorativa, och nu hoppas jag att nattfrosten dröjer så taggrevans frö hinner med att mogna så jag kan peta ned dessa i olika rabatter, men denna gång ska jag välja platser som inte torkar ut om sommaren.



Tack än en gång Berit för frön av denna spännande och lite ovanliga växt.

Wennstigs trädgård i Hortlax.

$
0
0

I juli månad så följde jag med en min kompis Jan på en runda bland några av trädgårdarna som var med i 'Lands öppen trädgård'.

Den första trädgården vi besökte var Bengt och Marianne Wennstigs skapelse i Hortlax, strax utanför Piteå.
Eller trädgård och trädgård, det här är mer av en anläggning än en vanlig trädgård.



Min kompis Jan hade besökt denna trädgård förut, och nu ville han visa den för mig.
Jag försökte fotografera under tiden som vi gick runt, men bilderna ger ingen rättvis bild över anläggningens storlek, inte heller visar någon av de hur mycket folk som faktiskt var där då.
Jag passade på att fotografera när det inte var någon just där framför mig.

Om du klickar på bilderna så blir de större.


Den stora plantan av ullvide till höger på bilden ovan var Jans favorit.


En pergola anslöt från entrén till ett av trädgårdens hörn.




Hela trädgården skall ha flyttats dit för några år sedan, från en annan gård i området där de bodde förut.
Vilket otroligt jobb!


Mitt i trädgården finns en stor damm och det finns även en mindre damm, och vi såg en och annan fisk där.








Nu finns en chans att delta i en kurs om trädgård där Marianne Wennstig är ledare, i ett hus i denna trädgård om jag förstått saken rätt.
Bor ni i närheten, så missa inte detta tillfälle.

Läs mer om det på Hortlax trädgårdsällskaps hemsida.


Den välfyllda parkeringen skymtar till höger på bilden ovan, när vi kom dit var där redan fler än 20 bilar. De hade flera parkeringsvakter som höll ordningen, ja detta mina vänner var otroligt väl organiserat dagen till ära.

På gården fanns även försäljning av olika produkter, café och även loppis och de hade en egen 'handelsträdgård' där ovanliga plantor fanns till försäljning.



Till den här trädgården åker jag gärna fler gånger, för jag har en känsla av att jag bara hann med att se en bråkdel av allt som finns där.
Där finns mycket kvar att upptäcka.

Läs mer om trädgården här!

Gullvippa

$
0
0
Sinacalia tangutica/Ligularia tanguitica
En av trädgårdens nya perenner denna sommar är en gullvippa.
Jag köpte den i somras vid ett besök hos Wennestigs trädgård i Hortlax, och jag har planterat den på en plats där jorden oftast är lite fuktig, växter i ligularia-släktet brukar ju föredra att växa något fuktigare.


Det var framförallt bladens form som drog till sig mitt intresse.


Jag har väntat på att plantan skulle börja blomma, men när de små knopparna öppnat sig så bjöd de ju inte på någon överväldig blomsterprakt precis, men som sagt, det var för de fina bladens skull jag köpte gullvippan.



Jag har sökt information om just denna ligularia, men knappt funnit något annat än att det är en växt för fuktig jord som ska vara praktiskt taget härdig i hela landet som blommar på sensommaren eller under tidig höst.

Plantan blir ungefär 70 centimeter hög.






Stjärnlobelia

$
0
0
Laurentia hybrida
Här en sommarblomma med 'stjärnstatus', som börjar blomma när sommaren är slut, så trots att den räknas tillhöra sommarblommorna så är det nu som stjärnlobelian öppnat sina knoppar.


Stjärnlobelia växer vilda i Australien, så den klarar ju inte några vargavintrar, utan de räknas till sommarblommorna här hos oss.
Den trivs som de flesta sommarblommor, men den gillar inte om jorden blir för fuktig under en längre tid, så därför är det bra att låta jorden torka upp mellan vattningen.


Jag hade aldrig ens hört talas om denna växt förrän jag fick en planta av min trädgårdsvän Kjell-Benjamin i Piteå, han hade sett den hos en granne, och hade i år sått egna plantor.


Han bad mig ta egna frön från den här plantan, men jag är lite orolig för hur det ska hinna med att mogna fram frön när den blommar först nu.
Kanske jag får flytta in krukan med stjärnlobelian till växthuset om det blir risk för frost.
Det har ju liksom varit snubblande nära nattfrost här, med bara noll grader två nätter förra veckan.

Om jag får frön från plantan så är det viktigt att så dem tidigt nästa år för att de ska hinna med att blomma, jag har läst att man bör så dessa frön redan i januari-februari månad.


De stjärnformade blommorna får en annan form då de blommat en tid, men de är vackra att se på då med.


Tack än en gång Kjell-Benjamin för den fina stjärnlobelian.

Trädgårdslandet

$
0
0

Den skissade planen som jag byggde efter så gott det gick.
Nu har vi vår egen variant av en 'klosterträdgård'.

Blommig Fredag - Premiär!

Denna sommar har trädgårdslandet blivit färdigbyggt.
Det tog ungefär två år att färdigställa, och det hade varit klart redan före midsommar om jag inte slitit upp ett besvärande diskbråck igen, det gick ju att få hjälp hos en kiropraktiker, men veckorna efter det så vågade jag inte gräva i jorden då jag var rädd att slita upp det igen, så därför drog färdigställandet ut på tiden.

Men redan förra våren hade vi smygpremiär av de första färdigbyggda odlingsbäddarna, men i våras så var det premiär för nästan hela det nya trädgårdslandet då vi startade den senaste tillbyggda delen med att fylla på med ny jord och så in.
I slutet av augusti blev det sista hörnet i trädgårdslandet så till sist också färdigt.


Vårt trädgårdsland är så äntligen färdigt, jag klädde mig i munkhuva för att få rätt känsla till denna  fotografering i vår kloster- och medeltidsinspirerade lilla anläggning.

Trädgårdslandet är inte särskilt stort, bara 6 meter långt och knappt 4 meter brett.
Kanske jag borde gjort det större, men samtidigt har jag ju haft nog med att hinna bygga färdigt detta lilla, så det får bli lagom stort åt oss.
  

Vårt gamla trädgårdsland som fanns på denna plats kvävdes av ogräs, så därför är syftet med detta nya att kunna hålla borta ogräset så länge som möjligt härifrån.

Vår dotter rensade ogräset i midsommartid.

För att hålla ogräset borta från grusgångarna så har jag lagt markduk under gruset i grusgångarna, jag har gjort likadant i odlingsbäddarna, under jorden. Dessutom så ska de rostiga plåtarna hindra rotogräs att sprida sig in till trädgårdslandet (det var ju det som hände förut).







Det är nödvändigt att fylla odlingsbäddarna med fin kompostjord, för den jord som finns här på tomten är näringsfattig och på många ställen är den röd, troligen av järnoxid. (Det kanske förklarar varför vissa växter inte trivs i vår trädgård?)
Kanske vi skulle försöka framställa järn istället för att försöka odla här?

Den röda jorden.



 En av odlingsbäddarna har jag fyllt med sand för att kunna förvara frösådder av perenner.
Förut har dessa små krukor fått stå på grusgångarna mellan odlingsbäddarna, men nu är de nedsänkta i sanden för att inte torka så fort.

Men hur gör jag före vintern kommer?
Bör jag ställa upp krukor med perenna sådden ovanpå sanden så det inte blir för fuktigt?
Om allt fryser till is så kanske många små fröplantor dör.
Kanske de små plantorna borde täckas under vintern för att slippa vinterfukt?



Men trots att jag nu är nöjd över att det nya trädgårdslandet är färdigt så återstår nu att lära sig att odla matnyttiga växter. Bilden ovan visar morötter vi fick av min farbror Bertil och hans fru Rut, de små ynkliga morötterna till vänster är de som vuxit i vårt trädgårdsland.
Det är visserligen sju mil till byn Börjelslandet där de bor, men hur kan det vara sådan skillnad mellan våra och deras morötter?
Kan förklaringen på storleken bero på gallring och vattning?
Jag tror jag får åka på kurs till dem...




Så nu är det bara att hoppas att vårt nya trädgårdsland kommer hålla länge och bjuda på både blommor och grönsaker under många många år.


Nu faller björklöven av och gör att hösten känns påtagligt nära.


Nu är det ju även premiär för säsongens första Blommiga Fredag.

hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss.


Ha en bra dag, hälsningar/Hans.


En kall vind drog fram...

$
0
0

Trädgården ser ut som förut, men samtidigt har något hänt.
En kall vind drog fram i vårt distrikt och lämnar en sorts förlamande känsla kvar.
En vacker ros försöker ge tröst nu på morgonen, men de iskalla vindarna som kom har gett sina spår.
Har kylan kommit för att stanna?


Vår trädgård har ändå skyddats lite av frosten av de stora träden som finns här, men ändå har kylan nypt i sommarens flor.
Ängarna runt trädgården var grågröna av gnistrande frost.


De iskalla vindarna gör att de växter som gett vår egen värld en sort mångfald nu ger upp, och fryser ned.
Jag kommer sakna alla dessa.




Frosten biter sig fast på cykelsadlar och bilar, för i natt så var det årets andra frostnatt, med tempetaturer ned till fyra minusgrader i vår trädgård.




Rödkvanne

$
0
0
Angelica gigas

Den vackra rödkvannen har under sensommaren och tidig höst gett vår trädgård en blickpunkt.
En riktig höjdare bland de senblommande växterna, både bildligt och bokstavligt.
Före blomman öppnade sin knopp så beundrade jag de vackra bladen.




Knoppen såg spännande ut, jag har i mer än två år väntat på att denna växt skulle blomma, så när jag såg att plantan tänkte blomma så blev jag på bra humör.




Ja, bilderna talar väl för sig själva, den här rödvioletta skönheten har jag beundrat om och om igen när jag passerat.

Den här blomman blev även en riktig favorit för en geting som satt på blomman dag ut och dag in under någon vecka.
Att jag blev närgången med kameran blev aldrig något problem för den, den hade inte tid för något annat än för rödkvannen just då.


Rödkvanne växer vilda i Korea, Japan och i delar av Kina, så med tanke på dess sydländska och fjärran ursprung så är det ju en riktig tuffing som så galant klarat två vintrar i Brännberg (där vi ju har lite kallare än de flesta andra trädgårdar i landet).



Vår rödkvanne kommer från Berit med fina bloggen My rented garden. Tack igen för den här spännande plantan.

Jag har läst att man kan skära av blomstängeln så inte plantan utvecklar frö, för då dör oftast rödkvannen efter det.
Här i vår trädgård är det ju ingen risk att några frön utvecklas då blomman nu slokar betänkligt efter flera nätter med frost.
I natt var det -10º C.

Kanske vår rödkvanne vill blomma även nästa år då inga frön hann utvecklas nu?
Jag hoppas ju förstås att det blir så...



Oncidium i en näverhägg.

Jag är liiite orolig för hur en kvarglömd orkidé i ett träd har klarat denna frostknäpp.
Den ser ju grön och fin ut än så länge, men den är väl djupfryst just nu.

Ha en bra dag kära läsare, här gnistrar frosten av morgonsolen.



Viewing all 230 articles
Browse latest View live