Quantcast
Channel: Svanå trädgård
Viewing all 230 articles
Browse latest View live

Sockertoppsgran

$
0
0

Picea glauca 'Conica'

En ny sockertoppsgran finns nu i vår trädgård.
Den är inte högre än 30 centimeter, och får bli ett nytt försök med denna gran.
Det förra försöket slutade i fiasko, men då köpte jag en billig planta på rean och sänkte ned den med kruka och allt i trädgårdslandet i oktober en höst för något år sedan.



Då, i trädgårdslandet.

Den lilla sockertoppsgranen såg ju relativt välmående ut när sedan snön föll, men när sedan våren kom så försvann barren i samma takt som snön smälte undan.
Den lilla sockertoppsgranen klarade inte att övervintra på det sättet.
Inte här hos oss i norr.

Mest troligt så frös jordklumpen till is, och vårsolen brände sedan sönder granen, som inte då kunde hämta vatten från rotsystemet, eller så dog den lilla granen av chocken av att möta kylan utomhus då den stått inne i en butik en tid.

Gammal bild, vi har ingen snö kvar nu.


Den förste och numera stendöda sockertoppsgranen.


Nya skott ser ut att växa fram på den nya sockertoppsgranen, som ju faktiskt övervintrat i potatiskällaren sedan jag köpte den mycket billigt i november förra året.

Nu när den nya sockertoppsgranen planterats ut så vaknar hoppet till liv igen om en sockertoppsgran i vår trädgård.
Jag vet att vi kanske har ett klimat som är för kallt för sockertoppsgran, men jag måste testa igen.
Nu är det ju vår, och den nya lilla sockertoppsgranen kanske hinner etablera sig ordentligt före vintern.
Vi får se hur det går...

Svalört

$
0
0
Ranunculus ficaria 

För första gången blommar en svalört i vår trädgård.
Svalörten är inte vildväxande hos oss längst i norr, ja, frågan är väl om den alls är vildväxande i Norrland?

Men här hos oss blommar nu en liten gul Gute, härdig, envis och mycket angelägen om att tala om för hela trädgården att den riktiga våren är här.
Just bredvid blommar så mycket högre kungsängsliljor och påskliljor, men den lilla svalörten strålar ikapp med solen och får mig på riktigt gott humör.


Svalörten kom i ett paket med växter och frön för något år sedan, från Anna-Stina Rammhällen på Gotland.
Tack än en gång för svalörten Anna-Stina.

Strutbräken

$
0
0
Matteuccia struthiopteris

Sakta rullar bladen på ormbunkarna fram.

De största ormbunkarna i vår trädgård är våra strutbräken.

Det är som om hela trädgården håller andan när strutbräken och de övriga ormbunkarna sakta rullar upp i 'slowmotion', även våren själv håller andan och vet att med ormbunkarna så rullar även sommaren fram här hos oss. Våren övergår så sakta till sommar, så stilla och så långsamt i ormbunkarnas takt..


Det är nu våra strutbräken är som finast, när de rullar fram och gör entré i trädgården.
Helt plötsligt finns de bara där, där det nyss var tomt och grått.
En känsla av lyckorus rullar fram tillsammans med ormbunkarnas blad.


Ormbunkar som strutbräken trivs med en fuktig plats i halvskugga med rötterna i fin mull- och näringsrika jordar.


På något sätt så är det lite 1970-tal över strutbräken, de var vanligt förekommande i sparsmakade så kallade 'barrträdgårdar' lite varstans här runt Boden med omnejd när jag var liten.
Men även om trenden med barrträdgårdar är över så kan ju omöjligt en växt som strutbräken bli otrendig.


Även en ormbunke som jag hämtat från skogen rullar fram, den är mindre än strutbräken, men lika fin och lite mer skir och fragil än vår strutbräken.
Dessutom är de framrullande bladen mycket vackra, ja nästan vackrare än strutbräkens blad.
Den från skogen blir nästan lika hög som strutbräken, och våra skogsormbunkar kommer från sydbranten på ett berg vid Svenskudden någon mil härifrån.

Jag har ingen aning om vilken sort ormbunkarna från skogen är, det är svårt att se skillnad mellan alla sorter och arter som finns.




Strutbräken och några andra ormbunkar är vildväxande i vår del av landet, och just strutbräken har fått en särställning som trädgårdsväxt här jämfört med andra ormbunkar från skogen.
Här i skogen just utanför trädgården finns även det jag tror är taigaörnbräken, Pteridium aquilinum som är väldigt fin, men den får jag visa en annan gång.

Bladen på strutbräken ger trädgården en exotisk känsla, de stora bladen påminner mer om palmblad än om det hårda klimatets växter.
Men ändå växer de här, sitt sydliga utseende till trots.

Gammal försommarbild.

Blommig fredag - Grand finale

$
0
0

Nu blommar det i en kruka med sådda sommarängsblommor som jag fick av min yngste son när jag fyllde år i vintras.
Som vi alla har väntat och hoppats på att något av den frösådden skulle blomma, och nu till sist så belönas hans slit med dekoration av krukan och frösådd.


När de första fröna grodde i mars så fick jag en föraning av odlingssäsongen redan då, ute var det ju full vinter, och odlarglädjen hade krympt ihop till en liten skrutt.

Kanske detta var den bästa födelsedagspresenten.

Den stora utmaningen var ju att hålla frösådden vid liv i en så liten kruka som snabbt torkade av vårsolen.



 Nu blommar en gänglig högrest planta i den lilla krukan, och under den finns några fler småplantor som liksom "stannat i växten" då krukan nu är på tok för liten för den stora plantan som blommar.




Denna kruka dekorerade min yngste son på fritids, och det var även de som hjälpte honom att så in krukan med frön från en sommaräng.
(De tänkte väl att jag gillar blommor, så då passar en kruka med frösådd.)

Tack så mycket!

Men frågan är: vad är det här för blomma? Jag själv har ingen aning.

Dagens tema på 'Blommig fredag"är grand final, och hur andra trädgårdsrelaterade bloggarre tolkar det finns att se hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss

Ute i trädgården är det dock långt kvar till någon grand final, där har blomningen just börjat.


Trädgårdsaurikel

$
0
0
Primula x pubscens

Tänk att en enkel växt som trädgårdsaurikel kan skapa ett sådant habegär.
Trädgårdsaurikeln är en samlarväxt som samlar egna fantaster precis som snödroppar och pelargoner, folk som nästan är beredda att betala en förmögenhet för att få tag på en viss sort träffas och håller kontakten. Egna sällskap om växten bildas, små klubbar med beundrare utan gränser.
Smått otroligt och fascinerande, precis som växten själv.
(Jag vet att jag kastar sten i glashus här, då även jag själv kan uppvisa liknande syndrom för vissa växter.)


Den låga trädgårdsaurikeln är resultatet av att fantaster genom åren korsat vildaurikel och rosenaurikel, och de finns i många olika varianter.


De trivs i god trädgårdsjord och anses nästan härdiga i hela landet om de får sina krav på växtplats tillgodosedda.

Vi hade förut tre sorters aurikel här, en helgul, en mörk och en med blå kanter.
den med blå kanter fanns här redan före jag kom hit, men alla auriklar försvann samtidigt för ungefär tio år sedan.
Jag själv har ingen aning om varför de alla dog, men kanske en besvärlig barfrost tog knäcken på dem?
Ingen snö med 20 minusgrader kan ju skrämma ihjäl många växter.
Lite synd var det, men det var inget att göra åt

Men nu har vi en ny aurikel..


Igår så tiggde jag en bit av den aurikel som växer hos min mor, hon hade en gång fått den av sin syster.
Det är den aurikeln som jag fotograferat på alla bilder här ovanför.

Kanske jag nu är fast i ett samlande av olika sorters auriklar?
Vem vet hur det här kan sluta?

Kanske det slutar med en egen aurikelteater om inte förnuftet bromsar.
Men förnuft är ibland vekare än känsla.
För förnuftet är det första som släpper när samlarinstinkten slår igång.

Två av våra gamla auriklar.

Liljebagge

$
0
0
Lilioceris lilii

Trädgårdens allra vackraste skalbagge är den mest fruktade, jag pratar om liljebaggen. denna hatade insekt som förstör trädgårdsvärldens vackra liljor genom att lägga ägg på dem.
När äggen kläcks så äter larverna både blad och knoppar på ett mycket noggrant sätt.

De har funnits här i norr i kanske snart 20 år, men de ger sig alltid först på våra olika sorter av gräslök.
Än så länge har de flesta av liljorna fått stå ifred.
Jag gissar att gräslöken är godare att äta?

För länge sedan fanns inte liljebaggar här i byn, men jag gissar att något ägg följt med hit med någon av alla de plantor vi planterat in i trädgården.

Spår av liljebagge.

När jag fann den förste liljebaggen där igår så hade de uslingarna redan börjat att äta på gräslöken.
Jag visade den lackröda liljebaggen för våra barn och berättade att de får 20 kronor för varje infångad eller dödad liljebagge som de ger till mig.


På våra plantor av gräslök piplök och på våra plantor av bredbladig gräslök (även kallad rysk kantlök eller norrlandslök) brukar man på försommaren hitta dess larver, som då är täckta av sin egen avföring.
Gissar att de gör det för att skydda sig.

Men än finns där inga larver, utan 'bara' liljebaggar.

Liljebaggarna har ett knep för att slippa fångas, de släpper taget om plantan då man närmar sig och faller till marken, där de snabbt gömmer sig.

En av de infångade liljebaggarna fick avsluta sin karriär som trädgårdsvandal och fick bli fotomodell de sista minuterna i sitt liv, men det gillade den inte alls.
Den till synes långsamma skalbaggen satte av i maratonfart mot friheten och skällde på ett märkligt sätt när jag snabbt fångade den igen.
Den var inte lätt att fotografera.

Den är snabbare än somliga tror...



Kanske något blev fel då liljebaggen skulle få sin kamouflagefärg, istället för grön så blev den lackröd, och förhållandevis lätt att upptäcka bland gröna blad.

Kanske de små liljebaggarna fördärvade skapelsens vackraste blomma i Edens lustgård så Gud Fader själv målade liljebaggarna röda som straff?
Eller så kommer de från Hin Håle som ett sätt att pröva och plåga oss blomsterälskare?


Jakten på liljebaggarna här startat, ju fler liljebaggar som infångas, ju mindre skada gör sedan larverna.
De är duktiga på att samla in liljebaggar, och det kommer att kosta mig en slant, men det är det värt.




Fjällvallmo

$
0
0
Papaver radicatum

Nu blommar fjällvallmon i vår trädgård.
De små svavelgula blommorna är något av det näpnaste som trädgården kan erbjuda just nu, så därför får de en plats här på bloggen de med.

Omgivna av stora stenar så kanske de får känslan att växa hemma på fjället, något som ju aldrig dessa plantor gjort då de kommer ur en frösådd.
Men känslan kanske ändå sitter kvar i generna?

Fjällvallmon trivs på genomsläppliga kalkrika jordar, i fullt solsken.
De tål inte att växa i skugga.


Fjällvallmo vildväxande i den skandinaviska fjällkedjan.


På nära håll är fjällvallmon en fantastisk skapelse, jag gick nära med kameran och zoomade in.




Stjälkar och blad är täckta med ett fint hår som nästan ger den en päls att ha på.
Men jag antar att fjällvallmon behöver vara påpälsad för att klara det hårda livet uppe på fjället.




Jag blev otroligt glad då denna frösådd överlevt och nu började blomma.
För något år sedan köpte jag en planta som aldrig hann blomma, för den blev uppäten av en sork.

Jag fick sedan frö av fjällvallmo på posten (men minns nu inte från vem) och blev glad då dessa grodde och växte vidare.
(Det är ingen självklarhet att mina frösådder lyckas ska ni veta...)


Frön från fjällvallmo från trädgårdar säljs och byts mellan odlare, de plantor som finns vildväxande i fjällen är fridlysta och får inte röras, man får inte ens ta frön från vildväxande plantor.
Men som sagt, sedan länge finns fjällvallmo även i vissa trädgårdar, och från dessa får man ta frön.

Fjällvallmon är med på listan över rödlistade arter i Sverige då den är en av de arter i vår flora som är hotad.
Läs mer här.


Jag vrider mig lite och fotograferar från en annan vinkel, genast blir bilderna mindre "fjällliknande" när växthuset syns i bakgrunden.




Det blå klotets revansch?

$
0
0

Vårt blå klot har åter fått sin gamla plats i trädgården efter att ha stått bortglömt i ett förråd i flera år.
Där under finns en vattenfylld balja och en pump som får vattnet att sakta rinna längs klotets sidor, det ger ett rogivande plaskande och porlande ljud i vår annars så vattenlösa trädgård.



Ovanför baljan finns ett kraftigt men ändå finmaskigt galler som nu är gömt under stenar, och ovanpå dessa står det blå keramikklotet.



I genomskärning så ser den lilla anläggningen ut som ovan.


Dessa blå klot var omåttligt populära i trädgårdssammanhang för mer än 15 år sedan, men den trenden ersattes sedan av annat då handeln kanske sålt nog många blå klot till trendkänsliga trädgårdsägare.

Vi är nog inte speciellt trendkänsliga då vi åter plockar fram det blå klotet, lika fint då som nu tycker vi, och riktigt varför det hamnade på undantag i flera år vet jag inte, men kanske orken att starta pumpen och intresset för klotet saknades då?

Tycka vad man vill om färgen och formen, men det stilla porlande ljudet från vattnet är nog ändå det bästa med denna lilla anläggning.




Årets zonknäckare!

$
0
0

Vårt nya päronträd blommar, det har nu helt grönskat och nu blommar en kvist.
Vårt förra försök med päronträd slutade inte lika bra, det trädet frös ner helt den första vintern, men detta träd som planterades in förra året har övervintrat utan problem.


Ett galler av hönsnät har stått runt som skydd sedan i höstas för att inte älgarna ska äta på kvistar och grenar.

Päronträdet 'Olga' bakom galler.
(zonknäckare = växter som mot alla odds övervintrar i en kallare växtzon än vad som anses normalt.)

Vinrankan Zilga

Vid sidan av päronträdet öppnar sig nu knopparna på en vinranka, som jag planterade samtidigt som päronträdet.
Det är vinrankan 'Zilga' hade jag haft i flera år i kruka (som övervintrades frostfritt) sedan flera tidigare försök att plantera ut  vinranka på friland och i växthuset totalt misslyckats.

Men i höstas så lessnade jag på att bära runt alla dessa krukor, och planterade ut några av de växterna, i hopp om att de skulle klara sig ändå.
Vinrankan som jag planterade utomhus överlevde, men den andra som jag planterade inne i växthuset dog.
Inne i växthuset saknades ju snön som skydd för kylan i vintras.

Vitt mullbär

Inne i växthuset, vid sidan om den döda vinrankan grönskar istället ett litet mullbärsträd.
Det är ett vitt mullbär som överlevt trots att växthuset stått helt kallt hela vintern.

Ett stort vitt mullbär finns inne i ett stort kallväxthus hos handelsträdgården Astrant plant utanför Piteå.
Det stora trädet borde vara mer än 25 år, och det klarar kylan om vintern, men det slipper hårda vindar och fukt inne i växthuset.
Därinne finns även flera stora vinrankor.

Jag har köpt vårt vita mullbär där, troligtvis en fröplanta från det härdiga trädet i det växthuset.

Maackia  amurensis

Ute i en rabatt står en liten planta av maackia amurensis, som öppnar sina knoppar som vilken tuffing som helst, en liten djävulsklubba har inte samma tur, men grönskar fint från roten.

Djävulsklubba


Fraserazalea

Likaså grönskar vår fraserazalea, som jag gett upp hoppet om förut.
Men den lilla busken har kanske klarat omställningen till sin nya nordliga växtplats.

Så kanske även våra manchuriska valnötsträd gjort, för de senaste åren har de klarat sig utan vinterskador.

Manchurisk valnöt

'Onega' gulplommon

Förra året köpte jag även ett nytt gulplommon sedan älgarna ätit upp det gamla, och det nya plommonträdet har klarat en vinter i Norrbottens kallhål med bravur!

Trist att vara realist?

Men det kan vara för tidigt att glädjas åt alla dessa vedartade växters framgångar, trots vårt kalla klimat.
Många träd med tveksam härdighet har utan större problem klarat en vinter här, men det är sedan som de riktiga problemen kommer.
När den andra hösten sedan kommer och det är dags för träd och buskar att gå i vintervila, så kan det gå snett för känsliga lignoser, som ännu då ofta står gröna när snön faller.
Har de inte gått in i vintervila när vintern kommer så fryser de träden ihjäl, eller åtminstone så får de svåra skador.

Som sagt, en vinter är ingen vinter, för att ange hur pass härdig en viss växt är.
Det gäller ju för växten att år efter år klara den kortare tillväxtperioden som vi har i norr jämfört med landets södra delar. Det är mer krav än vad vissa växter klarar.

Surkörsbäret 'brunbär'

I år har plötsligt våra surkörsbär kraftigt frusit tillbaka eller rent av dött.
Bilden ovan visar vårt 14 år gamla 'brunbär' som ofta klarat vintern utan skador, men som i år är mycket illa däran, ännu värre är det för vårt surkörsbär 'lettisk låg' som ännu ser helt livlös ut.

Jag hoppas på att våra surkörsbär kommer igång snart, men jag är tveksam till om det är möjligt.

Vid sådana misslyckanden tänker jag på hur en trädgårdsmästare svarade en kund som klagade på att de buskar han köpt året före ännu såg helt livlösa ut.

Trädgårdsmästaren svarade bara: -"man får väl vara glad att man själv ännu är vid liv."

Alltid en tröst vid dylika bakslag.


Ån har färgats brun.

$
0
0

Genom vår by rinner Alån, nu har den färgats brun, kanske en blandning av slam och pollen som runnit ut i ån till följd av allt regn de senaste dagarna.

Jag kommer inte ihåg att detta någonsin hänt förut.

Foto:Erik Pettersson


Fikbladig gråal

$
0
0
Alnus incana 'Laciniata'

Ett helt nytt träd i vår trädgård är en flikbladig gråal.
Här kommer ett bildsvep från de underbart flikiga bladen.




Den flikbladiga gråalens blad påminner om ornäsbjörk, men ska ge ett mer "silvrigt" och luftigt intryck än en sådan. I alla fall när trädet blir större.
Denna variant av gråal anses vara härdig upp till växtzon 6 här i Sverige, jag hoppas förstås att den är lite tuffare än så då vi bor på gränsen till växtzon 7.

Nu har trädet fått en plats i gränslandet mellan fuktig och torr jord.
Där kan den ju själv välja åt vilket håll den vill skicka sina rötter.
Jag har läst att gråal trivs bäst med humusrik jord, men att de inte trivs i lerjord.

Om trädet trivs så blir det runt 12 meter högt så småningom.


Det här är det träd som jag betalat mest för av alla träden i vår trädgård. Kanske var det så dyrt för att flikbladig gråal är ovanlig i handeln?
Kanske de är svåra att föröka? Kanske dessa träd växer långsamt, vilket gör att priset blir högre än andra träd?



Flikfeberrot

$
0
0
Triosteum pinnatifidum
En liten blygsam blomma finns på en av trädgårdens lite ovanligare växter, det är flikfeberroten som blommar.

Flikfeberrot härstammar från Kina och Japan, och är med sina flikiga blad en riktigt vacker växt.
Vår planta har klarat två vintrar, så den är även härdig för trädgårdar i landets norra del.


Flikfeberroten blir runt 50 centimeter hög och den trivs i näringsrika och fuktiga jordar.
På eftersommaren ska det bildas vita bär på plantan.




Vår flikfeberrot kommer från Berit med fina bloggen My rented garden. Tack Berit, utan din frösådd så skulle vi inte haft en sådan ovanlig växt i vår trädgård.





Trädgårdsmästarens anteckningar

$
0
0
Norstedts förlag, Stockholm 2016
"En odlares framgångar och misslyckanden."

Tänk dig en trädgårdsmästares egna anteckningar om sin trädgård, en trädgårdsdagbok tillsammans med några nedskrivna recept och sparade vackra bilder på växter som urklippta från tidningar och fröpåsar.
Sedan läggs allt detta in i en trädgårdsbok som beskriver vad som händer i trädgården månad för månad under ett års tid, och där beskrivs även olika växter på ett pedagogiskt sätt.
Allt detta tillsammans blir boken' Trädgårdsmästarens anteckningar' av André Strömqvist.

Några små hemligheter och små knep som trädgårdsmästaren delar med sig av...

Trädgårdsmästaren skriver på ett ställe att han är en trädgårdsmissbrukare, men att han numera har ett mer sansat förhållningssätt till sitt trädgårdsintresse och till i sin iver att odla. Det får mig att le lite. Lugnat ned sig? Denne trädgårdsmästare? Hur är det möjligt?

Denne passionerade och av sin iver drivna trädgårdsmästare?
Möjligtvis har han nu provat på att odla vissa växter och är nöjd med det, men växter finns det tusentals av, och det finns säkert många han inte hunnit prova att odla förr. I hans tanke finns nog trädgården alltid kvar, och nu har han skrivit ned de erfarenheter han tidigare lärt sig, den kunskap som han samlat på sig har nu blivit till en bok.

Hela boken utstrålar intresse och engagemang för odlandet i sin trädgård, och om trädgårdsmästaren nu har lugnat ned sig, hur passionerad var han inte förr i sitt samlande av frön och växter till sin egen trädgård?


Ingående och kärleksfullt presenteras så även många av trädgårdsmästarens egna favoritväxter, och allt som vår trädgårdsmästare lärt om dem har han också skrivit ned.
Flera sorter och varianter presenteras, och även dess ursprung och plats i trädgårdshistorien.

Trädgårdsmästaren vet allt om narcisser och om hur man får dem att bli långlivade i den egna trädgården.



Lite varstans i boken har trädgårdsmästaren lagt till små egna handskrivna anteckningar om sådant som kanske glömdes när boken skrevs, men som ger boken liv och en känsla av patina, trots att den är ny.


I en beskrivning om hur man driver fram julens blommor, så hittar vi ett sparat recept som liksom ett bokmärke lades in i boken en gång. Underbart!


Den här trädgårdsboken är en hyllning till odlandet och det genuina intresse för växter, här hittar vi inga trender, inget modernt 'lull' som liksom kan bli omodernt om tio år.

Ändå känns boken väldigt trendkänslig och liksom skriven för vår egen tid.
Boken tar avstamp i det hållbara odlandet och det naturliga kretsloppet genomsyrar hela boken.

Några betraktelser om livet i trädgården, berättelsen om den första hybriden, en svärmare som flyger förbi i den tidiga höstkvällen, juldekorationer i trädgården med ursvenska traditioner, fina citat, beskrivning på hur man tar sticklingar och förökar krukväxter, tips och råd, några fler recept och tankar om kretslopp, bakterier och mycket mer.


Men när levde och verkade denne trädgårdsmästare? För 50 år sedan eller mer?
Eller kanske trädgårdsmästaren är som mest aktiv just nu?

Kanske svaret på den frågan finns i betraktarens ögon?


De till synes gamla anteckningarna från trädgårdsmästaren själv finns utspridda i hela boken, och har en patina av maskinskriven text, han var ordentlig då han satt på sin kammare, och dokumenterade sin kunskap om sitt odlande.

Tänk om trädgårdsmästarens anteckningar legat kvar i sin byrålåda, och förblivit bortglömda utan att vi andra fått chansen att läsa och lära? Hemska tanke!


Trädgårdsmästaren hade skrivit att han sett vitsippan blomma den 19 mars, det skulle en pitebo ha gillat, men hade nog sagt att det var 'gode' tidigt för det.
Även i slutet av mars ligger snön kvar djup och tung här i Norrbotten, men vi hinner ifatt sedan med sommarens ljusa nätter.

Kanske är trädgårdsmästarens  tips om när på året man ska förbereda sin trädgård, så frön och bruka jorden lite missvisande för oss som odlar längst i norr, men vi är ju ganska vana att översätta sådana råd till en tid som bättre passar för odlande i norr.


Trädgårdsmästarens anteckningar har redan hyllats av många andra, och jag kan bara stämma in i deras hyllningskör. Boken har nu kommit för att stanna bland den svenska trädgårdslitteraturen, och med Trädgårdsmästarens anteckningar har jag nu fått en riktig trädgårdsbok att älska, lära av och romantiskt drömma mig bort med.
För vem behöver inte drömma sig bort från den egna trädgårdens ogräs och regn?


Trädgårdsmästarens anteckningar är en vacker bok.


André Strömqvist hemsida hittar du här.



(Fotografering från boken med tillstånd av författaren.)

Hamnar du här nere då du öppnar sidan?
Skrolla upp!

Den ljusa natten.

$
0
0

 Jag gick ut och fotograferade klockan 01:00, mitt i natten, då solen just gått ned i några minuter, för att snart bjuda på gryning.


 Det är en sällsam natt när sommarsolståndet inträffar.


 Ljuset från norr reflekteras i husets fönster.




Rakt mot norr håller solen på att gå upp igen.


Att fotografera mitt i natten utan blixt eller lång slutartid går bara att göra nu.



Nu är natten vit.
Jag älskar denna årstid med ljuset från norr, 

Här är en perfekt plats att bo just nu för alla som är mörkrädda.

Men vem har tid att sova nu när natten är så ljus?


Japansk akleja

$
0
0

Den japanska aklejan är den av aklejorna som blommar först av alla aklejor i vår trädgård.
Att det direkt från den vårblommande floran i trädgården övergår till riktiga sommarblommor som aklejor, känns både härligt och förunderligt.
Försommaren startar på riktigt med denna akleja.


Ännu i midsommartid blommar de japanska aklejorna för att nu blomma tillsammans med andra aklejor som vaknar lite senare än den japanska varianten.


Nu när de andra sorterna av våra aklejor börjar blomma så vaknar också aklejgallmyggan som på något sätt lyckas lägga sina ägg inuti aklejornas knoppar. 
Aklejgallmyggans larver är ett elände som nästan helt spolierar blomningen hos andra aklejor än de japanska, som ju redan blommat i några veckor.

Läs om våra andra aklejor och aklejgallmyggor här.


Den japanska aklejan sprider sig i rabatterna med frön, och några av de  nya plantorna som nu blommar tillsammans med de gamla har fått andra färger än sina föräldrar.  Men något ogräs blir den aldrig, trots sin fröspridning i rabatten. 
Småplantor är ju enkelt att flytta undan om man vill det.








Lupinväppling

$
0
0
Termopsis montana
Som en främmande fågel i vår trädgård står en lupinväppling vid kanten till ängen.
Den kanske känner sig lite vilsen där, men jag minns att jag planterat en sådan där för några år sedan, men nu hade jag glömt bort den, och faktiskt så trodde jag att den försvunnit då den väntat så med att blomma.

Foto: Elin Pettersson
En bit därifrån har lupiner slagit rot och sprider sina frön åt alla håll, jag var osäker på om lupinväpplingen är lika besvärlig med att sprätta sina frön som vad lupiner gör, därför fick den inte stå i någon av trädgårdens rabatter.

Trots min något styvmoderliga behandling av denna växt så måste jag säga att jag gillar den gula blomman, den liksom sticker upp som ett utropstecken där bland ängens lägre blommor och gräs.



Lupinväppling härstammar från Nordamerika, men trivs även här i Sverige, och finns förvildad på vissa platser i landets södra-och mellersta del.

Nu kanske den även vill sprida sina frön här hos oss?
Jag hoppas det.



Nordisk stormhatt

$
0
0
Aconitum lycoctonum ssp. septentrionale

En av trädgårdens giftigaste växter blommar nu. Det är en stormhatt som jag förut kallade för 'fjällstormhatt', för jag hämtade frön från en planta som en släkting till min fru hade hämtat från fjällen. Han trodde först att det var en smörboll som han hade hittat, men det visade sig senare att det istället var en nordisk stormhatt.
Jag blev förtjust i den och fick ta frön från den sedan.

Jag tror att alla frön grodde, och vi har nu flera sådana plantor i olika storlekar.
De som står nära någon av våra stora björkar blir små, för de klarar inte björkens konkurrens, men de som står i fin fuktig jord blir stora och höga.


Bladen på den nordiska stormhatten är fina även de, men hela plantan innehåller giftet akonitin, speciellt mycket gift finns i roten.
Jag tvättar alltid händerna om jag rört i växten utan handskar liksom för att vara på den säkra sidan, för akonitin är ett starkt och farligt gift.
Akonitin påverkar hjärtats rytm och orsakar kramper och förlamning.
Om man blir förgiftad av växten så finns inget motgift att ta för att häva förgiftningen.

Om giftiga och otäcka växter har jag skrivit förr.



Den nordiska stormhatten finns vildväxande i den skandinaviska fjällkedjan där den växer på humusrik och fuktig jord ofta tillsammans med torta och smörboll.
Att ha en sådan växt med ursprung från fjällen i sin egen trädgård känns lite exotiskt, trots att gränsen till det mentala Lappland börjar knappt två mil från vår trädgård, men till fjällen är ju avståndet så mycket längre än så.

Den nordiska stormhatten blommar först av alla våra stormhattar, kanske för att den är gjord för att hinna blomma och sätta frö på den korta odlingssäsongen som råder i fjällen.


Trots sin giftighet så är detta en av mina favoriter i trädgården, och vem skulle komma på tanken att äta av plantans blad eller av dess rötter?


Liten kärleksört

$
0
0
Hylotelephium cauticola

En av årets nya växter i trädgården är en liten kärleksört.
Den står nu i en väldränerad rabatt som har full sol från förmiddagen till sent på kvällen.
Men denna lilla kärleksört hade nog klarat ett mer skuggigt läge, men den blir nog finast där i solljuset.


Liten kärleksört är utsedd till årets perenn av perennagruppen just för att det är en växt som blir fin trots minimal skötsel samt att den är härdig i hela landet.


Nu växer den vid en lewisia som älskar full sol och god dränering. 
Jag är osäker på om lewisian klarar att övervintra här, trots den optimala placeringen, men liten kärleksört känns som ett säkert kort.

Kärleksörter blir faktiskt finare i ganska näringsfattig jord, de blir lägre och mer kompakta där.

Vanlig kärleksört har vi på flera ställen i trädgården, de sprider sig som ogräs, vilket är ett trevligt problem då de små fröplantorna är lätta att flytta.

Kärleksörten övervintrar dessutom snällt i urnor och krukor hos oss utan problem.


Liten kärleksört i blom, bild från perennagruppens hemsida.


Ullblad

$
0
0
Eriophyllum lanatum

Ullblad är en tuvbildande perenn som blommar med gula blommor.
Vår planta är ännu ganska liten, men ger en föraning om hur den kommer att bli som stor, då den ska bli översållad av gula blommor.


Ullblad är vildväxande i nordvästra Nordamerika och blir runt 60 centimeter hög.
Plantor från Nordamerika brukar ha svårt att överleva vårt klimat, men ullbladet ser ut att ännu må bra.


Jag fick olika frön i ett brev som kom med posten för något år sedan, och sådde dessa. Där fanns då även frön av ullblad.
Jag hade ju aldrig hört talas om ullblad då, men sådde fröna mitt i vintern. Frösådden fick sedan stå utomhus under snön, och på våren grodde sådden.

Nu har plantan klarat två vintrar här i Norrbotten, så det är en fullt härdig perenn om den får en ljus plats att växa på.


Plantan är täckt med små vitluddiga silvriga blad.



Ullblad trivs i fullt solsken, så nu växer plantan vid fjällbruden som även den älskar fullt solljus, och faktiskt dör om den beskuggas för mycket.
Därför har jag flyttat fjällbruden till denna soliga plats.
Om ullbladet är lika känslig för skugga vet jag inte, men den har också fått en plats i trädgårdens mest solbelysta rabatt eftersom bladen är lite grågröna till färgen.
Det brukar vara ett tecken på att en planta gillar mycket sol.



Ullblad ska klara torka utan problem.



Ullbladet trivs bäst om jordens ph-värde är något surt, men fjällbruden och fjällvallmon bredvid har kalk i jorden för att trivas. Hoppas inte vårt ullblad känner av att det finns kalk i jorden så nära.
Men än så länge trivs ullbladet bra.

Plantorna av fjällvallmo är kanske inte lika förtjusta i sin nya granne, som blir större och större för var vecka. Jag hade ingen aning om hur hög ullbladet skulle bli när jag lät plantan få denna plats, då var den obetydligt liten.
Någon måste flyttas snart, för att inte fjällvallmon ska duka under av skuggan från ullbladet.


Bäckbräcka

$
0
0
Boykinia aconitifolia
Nu blommar en av trädgårdens mest blygsamma, men samtidigt en av de finaste perennerna. Det är en bäckbräcka som förgyller ett tråkigt hörn av en förfallen rabatt.
Många växter bredvid har dukat under men bäckbräckan blir större och finare för vart år, trots att gräsmattan slagit in där och utsätter växterna för stark konkurrens.


Bäckbrckan är en fullt härdig perenn, eftersom den överlever här i vår nordliga trädgård på gränsen till odlingszon 7.
Jag har läst att bäckbräckan troligtvis klarar att övervintra upp till Mellansverige, men här i norr trivs den riktigt bra, och verkar inte känna till det där med att den ska vara känslig för kyla.


 Bäckbräckan härstammar från östra USA och trivs där jorden är fuktig och där halvskugga råder.


Vår bäckbräcka har jag fått av Berit med fina bloggen My rented garden en gång när jag köpte plantor av henne.
Hon skickade också generöst med andra plantor som hon tyckte jag skulle testa i vår trädgård, och bäckbräckan var en av dessa.

Tack än en gång Berit för den fina bäckbräckan, och för att du fick mig att upptäcka denna fina växt.



Viewing all 230 articles
Browse latest View live