Åter till Svanåmyren.

För en tid sedan så gick jag ut på Svanåmyren några kilometer från vår trädgård.
En kall och öppen plats som inte direkt är speciellt inbjudande.
Det hade inte hunnit grönska så mycket, men ett fint vide av något slag fanns där vid myren.

Svanåmyren kallas på kartor för 'Svanamyran'. Men det är ingen här som kallar den för 'Svanamyran'.
Jag undrar vart de hittat det namnet?

Kanske det är ett namn som en gång användes, men försvenskades till Svanåmyren då folk flyttade dit för drygt hundra år sedan?

En gång i tiden gjordes ett försök att bryta torv där, och ett spikrakt dike rakt ut mot myren minner om mänskliga aktiviteter på denna annars så öde plats.


Jag vänder kameran mot söder, och bara tre kilometer från den övre bilden finns vår trädgård.
Men vid myren är allt så annorlunda.


 Där vid myren finns fler spår av människor.
I en grop som en gång var en matkällare under ett hus finns denna järnspis kvar.
Jag har fått berättat för mig att de som bodde där var mycket fattiga, när fadern i familjen var borta och arbetade på annan ort så tog veden slut för kvinnan och barnen.
En gammal kvinna, som var en dotter från den familjen, berättade förut för mig att de då slog sönder möbler som de eldade tills de fick ved.
Där fanns det riktiga Fattigsverige.
Så fjärran från vår tid, men några spår finns ännu kvar där vid myrens kant.

Och den platta marken med mossa kanske en gång var en liten trädgård just söder om det hus som då fanns där.
Vem vet?