Där har de fått ligga och sova sin vintersömn.
Det är så att vår trädgård ligger norr om den gräns där vanlig parkrhododendron mår bra av vinterns kyla, och enda sättet att få dem att överleva här hos oss har ju varit att övervintra dem i potatiskällaren, men så förra året så blev det för trångt där nere, så jag fick inte plats för de två rhododendron som vi hade i urnor vid ytterdörren.
Jag har köpt hem relativt billiga parkrhododendron vissa år om vårarna, och låtit de stå i urnor fram tills kylan blivit för svår om höstarna.
När de har blivit för stora för att rymmas i källaren så har jag slängt dem. (De dör ju ändå om jag planterar dem på friland.)
Alla tidigare försök att få parkrhododendron att övervintra i vår by har ju slutat i fiasko, så därför har jag slutat att plantera sådana i trädgården.
I vår trädgård har vi bara en rhododendron som med nöd och näppe överlevt i sju år här, det är den finska sorten P M A Tigerstedth som ännu verkar leva, och gå in på sitt åttonde år.
De var nästan fastfrusna i marken, men de gick att pilla loss utan att de tog så svår skada.
Som ni ser av bilderna så har vi ännu en del snö kvar här i norr, men just där jag lagt ned rhododendronplantorna hade snön försvunnit.
Så länge plantornas rötter inte kan dra upp vatten så riskerar bladen få torkskador om bladen vill ha vatten för att kompensera solljuset.
Om detta rhododendron-experiment fungerar på riktigt, ja, det vet jag ju inte, men hittills så har det gått som planerat.
Så nu hoppas jag att plantorna vaknar till liv efter vinterns dvala, men de får väckas försiktigt så de inte dör av chocken att slippa ligga nedgrävda i den frusna marken.
Någon vårsol är de nog inte redo att möta än.
Vi får väl se hur det går.
Läs om våra tidigare försök med rhododendron här.