Då är det januari och åter vardag efter julens ledighet.
Nu börjar tråk-vintern, en oftast lång kall period av vinter med kyla och snö i överskott.
Växthuset står likt en relik från en sommarträdgård som fanns för inte så länge sedan.
Nu är trädgården och växthuset öde, tyst och kallt.
En lampa får lysa inne i växthuset för att liksom påminna om att det finns, annars syns det ju inte då det är mörkt ute. Kanske som ett synligt hopp om att våren en gång ska komma tillbaka.
Snön ligger någon decimeter djup och skyddar låga växter från den värsta kylan.
En fördel med vintern är väl då att det inte finns en massa ogräs att rensa i rabatter och trädgårdsland, så man kan vila från den stress det kan orsaka.
Det finns inte så många 'måsten' ute i trädgården nu, mer än att skotta snö för att själva ta sig fram.
För det mesta är det ju mörkt nu när jag är hemma, men här om dagen var jag ledig så då gick jag ut och fotograferade när det var ljust ute mitt på dagen.
Ingen kan få mig att gilla vintern, snön är ju bara i vägen, men allra värst är kylan när den blir för svår, vilket inte är någon ovanlighet i vår del av landet.
Vår granne som nu är 94 år gjorde denna mjölpall till oss förra vintern då min fru länge önskat en sådan.
En hungrig ekorre fastnade också på bild, den hade inte lust eller tid att flytta på sig där den satt och åt solrosfrön.
Den satt länge blick stilla, och jag fick komma riktigt nära innan den hoppade högre upp i trädet.
Bloggen går inte ens på halvfart nu, men så är det, kanske tar lusten att skriva och visa bilder fart igen när ljuset återvänder och vintern blir mindre svår...
Ha det så bra fram till dess!
