Angelica gigas
En riktig höjdare bland de senblommande växterna, både bildligt och bokstavligt.
Före blomman öppnade sin knopp så beundrade jag de vackra bladen.
Att jag blev närgången med kameran blev aldrig något problem för den, den hade inte tid för något annat än för rödkvannen just då.
Rödkvanne växer vilda i Korea, Japan och i delar av Kina, så med tanke på dess sydländska och fjärran ursprung så är det ju en riktig tuffing som så galant klarat två vintrar i Brännberg (där vi ju har lite kallare än de flesta andra trädgårdar i landet).
Jag har läst att man kan skära av blomstängeln så inte plantan utvecklar frö, för då dör oftast rödkvannen efter det.
Här i vår trädgård är det ju ingen risk att några frön utvecklas då blomman nu slokar betänkligt efter flera nätter med frost.
I natt var det -10º C.
Kanske vår rödkvanne vill blomma även nästa år då inga frön hann utvecklas nu?
Jag hoppas ju förstås att det blir så...
Oncidium i en näverhägg.
Jag är liiite orolig för hur en kvarglömd orkidé i ett träd har klarat denna frostknäpp.
Den ser ju grön och fin ut än så länge, men den är väl djupfryst just nu.
Ha en bra dag kära läsare, här gnistrar frosten av morgonsolen.