En glimt av den bortglömda trädgården.

En gång fanns en trädgård som jag ofta besökte, en trädgård där jag kunde vila mina tankar och finna energi till vardagen.
Den trädgården gled så sakta in i glömskans dimma sedan den försvann in i vintermörkret och gömdes under flera decimeter snö.
Den trädgård som nyss var här är borta.

Men den återvändande solen och varma vindar fick fragment från den svunna trädgården som fanns att väcka minnen till liv.
Minnen från den trädgård som jag älskade och som ännu finns kvar här, även om den till synes är borta nu.

Några fragment som blottas av blidan är gröna.
Tänk att den trädgård som fanns här var full av gröna nyanser.

Nu lyser det tillfälligt blottlagda gröna mot den vita omgivningen.
Var det så här trädgården var?
Grön och fin?

Vintermörkret berövar mig trädgården år för år, och jag tappar känslan av det gröna och av tillväxtens kraft.

Men allt finns kvar här, det är bara väl dolt av vintern, och sakta börjar minnet av frösådder under snön att klarna, tillsammans med andra trädgårdsprojekt som var alldeles nyss, men ändå så länge sedan.
Svällande knoppar på en kvist tibast skänker hopp och tröst om att allt snart börjar om igen.

Jag anar vårens ankomst med de varma vindar som kom och fick minnet av trädgården att klarna.
Det spritter till i odlarnerven en stund.
Min själ får tröst trots den mörka och kalla vintern.

En tillfällig tröst som ger hopp om en ny tid samtidigt som snön åter börja falla.