 |
| Matteuccia struthiopteris |
Sakta rullar bladen på ormbunkarna fram.
De största ormbunkarna i vår trädgård är våra strutbräken.
Det är som om hela trädgården håller andan när strutbräken och de övriga ormbunkarna sakta rullar upp i 'slowmotion', även våren själv håller andan och vet att med ormbunkarna så rullar även sommaren fram här hos oss. Våren övergår så sakta till sommar, så stilla och så långsamt i ormbunkarnas takt..
Helt plötsligt finns de bara där, där det nyss var tomt och grått.
En känsla av lyckorus rullar fram tillsammans med ormbunkarnas blad.
På något sätt så är det lite 1970-tal över strutbräken, de var vanligt förekommande i sparsmakade så kallade 'barrträdgårdar' lite varstans här runt Boden med omnejd när jag var liten.
Men även om trenden med barrträdgårdar är över så kan ju omöjligt en växt som strutbräken bli otrendig.
Dessutom är de framrullande bladen mycket vackra, ja nästan vackrare än strutbräkens blad.
Den från skogen blir nästan lika hög som strutbräken, och våra skogsormbunkar kommer från sydbranten på ett berg vid Svenskudden någon mil härifrån.
Jag har ingen aning om vilken sort ormbunkarna från skogen är, det är svårt att se skillnad mellan alla sorter och arter som finns.
Här i skogen just utanför trädgården finns även det jag tror är taigaörnbräken, Pteridium aquilinum som är väldigt fin, men den får jag visa en annan gång.
Bladen på strutbräken ger trädgården en exotisk känsla, de stora bladen påminner mer om palmblad än om det hårda klimatets växter.
Men ändå växer de här, sitt sydliga utseende till trots.
 |
| Gammal försommarbild. |